Katrineholmsrevyn

Håll i hatten revyvänner, för om en dryg vecka kör vi igång på allvar. Då är det nämligen dags för säsongens första rep!

Redan igår samlades dock fyra glada representanter från revyn för att gå igenom det material som skickats in. Det gäng som hade det stora privilegiet bestod av mig själv, kapellmästarn, regissören och producentskan. Hela kvällen tillbringades med att läsa igenom sketcher och sångnummer och vi kunde ganska snart konstatera det vi haft på känn sedan länge - detta kommer utan tvekan att bli den roligaste, tuffaste, vassaste och bästa showen i Katrineholmsrevyns historia! Vi skrattade konstant under de timmar vi spenderade åt att gå igenom nummerförslagen och vi hade en jäkla trevlig kväll helt enkelt, främst tack vare alla duktiga författare och låtskrivare. Att vi dessutom bjöds på en smaskig paj, vilket tillsammans med revykonsten nog är min främsta passion här i livet, drog sannerligen inte ner helhetsintrycket! Paj och revy alltså, bättre kan det väl knappast bli!?

Vill även passa på att ge en stor eloge till vår regissör Monika Hassle som bilade från Stockholm för att tillbringa några timmar med att läsa nummer och sedan satte sig i bilen för att åka tillbaka till huvudstaden. We love you Monkan!

/Redaktörn

Under helgen har våra kompisar i ungdomsrevyn spelat sin föreställning Vi växer så det knakar. Naturligtvis har Katrineholmsrevyn varit representerade i publiken vid åtminstone ett par av föreställningarna. Jag är ju som bekant ingen utbildad recencent så vad jag tycker om showen borde jag kanske egentligen låta vara osagt istället för att basunera ut det på det sätt vilket jag ämnar göra här nedan. Därmed har jag varnat alla som inte vill läsa om föreställningen i värderande ordalag, ni kan hoppa över det följande stycket.

Det råder ingen tvekan om att det finns gott om talang i ensemblen. De bjuder på en godkänd show som dock är rätt ojämn. Ungdomarna borde enligt min ringa mening ha nöjt sig med en skitbra akt istället för två halvdana. På sina ställen verkar det som att man bara lagt in något som utfyllnad. Framförallt kändes inledningen väldigt såsig och oengagerad. Skådespelarinsatserna är oklanderliga och skitbra från samtliga men sketchmaterialet håller inte alla gånger. Sångerskorna är som sagt  av yppersta klass men väljer lite för tråkiga låtar. Revyn tar liksom aldrig riktigt fart. Till ungdomarnas försvar måste nämnas att vid den föreställning som jag såg så var publiken helt värdelös och visade knappt någon uppskattning alls för det arbete som de på scenen lagt ner. Då är det inte lätt att stå på scen och se glad ut. Jävligt dålig stil pubiken! Även om jag lämnade Palladium med känslan av att jag hade velat se en bättre och starkare show, vilket jag vet att kidsen kan leverera, så ser det väldigt ljust ut inför framtiden. På tjejsidan finns det ett par ansikten som mycket väl skulle kunna synas på Katrineholmsrevyns scen inom några år, om inte ungdomsrevyn har dragit ifrån oss  och rekryterar folk från oss då vill säga. Grabbarna gör som vanligt ett stabilt intryck och framförallt gäller det Pontus Kinnander som, i vanlig ordning, dominerade totalt.

Som av ett sammanträffande så är ju Pontus, tillsammans med Agneta Welander, rookie i revyns ensemble i år och får visa vad han går för. Under helgen så visade Pontus varför just han är den som får den stora äran att dela scen med storheter som Arne Eklöf och Cissie Brunosson i år. Skämt åsido, varmt välkommen till vårt revygäng Pontus!

Från ungdomsrevyn kommer också Kristoffer Andersson som ska hjälpa till med scenografin i år. De andra scenarbetarna börjar ju bli lite till åren så det kan nog behövas ett tillskott i form av ungdomlig styrka där.

/Redaktörn

Under lördagskvällen hölls det fyrtioårsfest i hemvärnsstugan och ett gäng revystjärnor var på plats för att fira vår jubilar, Tomas. Precis som väntat så blev det en riktig höjdarkväll. Katrineholmsrevyn hade naturligtvis skramlat ihop till en liten gåva som vi hoppas gladde.
Under gårdagen började festdeltagarna så sakteliga vakna till liv och några av oss träffades för att gå på styrelsemöte. Detta möte hölls hemma hos Agneta Welander som nu inte bara är ekonomiansvarig utan också kan titulera sig revyartist! Agneta är nämligen ett av våra två nyförvärv som vi gjort till ensemblen. Mer om henne och vår andra nya stjärna, Pontus, kommer att dyka upp här inom en snar framtid. Styrelsen fattade som vanligt en rad superviktiga beslut och fick kvällen till ära avnjuta nybakta bullar vilka gick åt som smör i solsken.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att fråga mig hur i helskotta Bruno kan få köra lastbil när han inte ens klarar av att parkera sin kombi utan att köra in i andra bilar, trots att det bara står en annan bil på gatan.

/Redaktörn