Katrineholmsrevyn

Under helgen har våra kompisar i ungdomsrevyn spelat sin föreställning Vi växer så det knakar. Naturligtvis har Katrineholmsrevyn varit representerade i publiken vid åtminstone ett par av föreställningarna. Jag är ju som bekant ingen utbildad recencent så vad jag tycker om showen borde jag kanske egentligen låta vara osagt istället för att basunera ut det på det sätt vilket jag ämnar göra här nedan. Därmed har jag varnat alla som inte vill läsa om föreställningen i värderande ordalag, ni kan hoppa över det följande stycket.

Det råder ingen tvekan om att det finns gott om talang i ensemblen. De bjuder på en godkänd show som dock är rätt ojämn. Ungdomarna borde enligt min ringa mening ha nöjt sig med en skitbra akt istället för två halvdana. På sina ställen verkar det som att man bara lagt in något som utfyllnad. Framförallt kändes inledningen väldigt såsig och oengagerad. Skådespelarinsatserna är oklanderliga och skitbra från samtliga men sketchmaterialet håller inte alla gånger. Sångerskorna är som sagt  av yppersta klass men väljer lite för tråkiga låtar. Revyn tar liksom aldrig riktigt fart. Till ungdomarnas försvar måste nämnas att vid den föreställning som jag såg så var publiken helt värdelös och visade knappt någon uppskattning alls för det arbete som de på scenen lagt ner. Då är det inte lätt att stå på scen och se glad ut. Jävligt dålig stil pubiken! Även om jag lämnade Palladium med känslan av att jag hade velat se en bättre och starkare show, vilket jag vet att kidsen kan leverera, så ser det väldigt ljust ut inför framtiden. På tjejsidan finns det ett par ansikten som mycket väl skulle kunna synas på Katrineholmsrevyns scen inom några år, om inte ungdomsrevyn har dragit ifrån oss  och rekryterar folk från oss då vill säga. Grabbarna gör som vanligt ett stabilt intryck och framförallt gäller det Pontus Kinnander som, i vanlig ordning, dominerade totalt.

Som av ett sammanträffande så är ju Pontus, tillsammans med Agneta Welander, rookie i revyns ensemble i år och får visa vad han går för. Under helgen så visade Pontus varför just han är den som får den stora äran att dela scen med storheter som Arne Eklöf och Cissie Brunosson i år. Skämt åsido, varmt välkommen till vårt revygäng Pontus!

Från ungdomsrevyn kommer också Kristoffer Andersson som ska hjälpa till med scenografin i år. De andra scenarbetarna börjar ju bli lite till åren så det kan nog behövas ett tillskott i form av ungdomlig styrka där.

/Redaktörn